Ett med naturen del 1
Nu ska ni få höra en berättelse om en resa som slår sagan om ringen med hästlängder, en episk berättelse om mod, ondska och livet i tre delar (precis som sagan om ringen).
Det är tidig morgon på en helt vanlig torsdag eller det är vad jag tror i alla fall. Jag klär på mig fortfarande sömndrucken och ger mig av, jag stänger ytterdörren och genom fönstret kikar min bror ut likt Shakespeares Julia och frågar med en trött och harklig röst:
- Vart ska du hän broder min?
- Jag ger mig av till landet kallat Södertälje på jakt efter en boning åt mig och min fagra mö. Säger jag och vinkar rak i ryggen och ger mig av med raska steg mot bussen.
Jag sitter på bussen och hör ljuv musik i örat, det är min mobil som spelar. Jag går av bussen och stiger sedan på ett tåg som ska ta mig till landet där det sägs att drömmar blir till verklighet. Tåget startar försiktigt och lämnar min hemstad, några timmar in på resan stiger det på en full man med gitarr. Det kommer genast två konduktörer och tar med honom till en annan del av tåget så han inte stör de andra medresenärerna.
Cirka sådär en halvtimme senare sitter gubben vid en av utgångarna och vinkar till mig, jag vinkar tillbaka. Han visar med händerna att jag ska komma och sätta mig bredvid han. Jag sätter mig bredvid gubben. Jag försöker tyda hans sluddrande men förstår bara ett ord han säger och det är alkolist, jag tänker att jag inte kommer förstå han på ett tag så jag tar hans gitarr som står bakom mig och ger den till han och säger:
- Spela en ljuv melodi gamle man, förtrolla mig med din vackra musik.
- Grrllbflupp Ted Gärdestad. Svarar han och vinkar ifrån sig gitarren.
Jag lägger tillbaka gitarren och säger att jag måste hämta min packning (jag hade ingen packning) för att jag ska av snart. Jag stiger av i Södertälje och ser mig runt och frågar första bästa person åt vilket håll jag ska gå för att ta mig till centrum. Jag får hjälp av en kvinna vid busshållplatsen och börjar vandra, efter en stund märker jag att något inte stämmer. Jag står nu mitt i ett industriområde och ser inte en enda levande själ. Så jag går tillbaka.
Nu är jag tillbaka på stationen, jag sätter mig på en bänk och tar en välförtjänt cigarett när en man på cykel åker förbi och parkerar den någon meter bort. Jag går fram och frågar:
- Ursäkta herrn men råkar inte ni bo i det här landet?
- Jo. Svarar han.
- Det är så att jag kan icek hitta vägen till centrum skulle ni kunna leda in mig på rätt spår?
Mannen förklarar vägen för mig och jag ger mig än en gång iväg på jakten efter lycka...
FORTSÄTTNING FÖLJER
/πrat
Det är tidig morgon på en helt vanlig torsdag eller det är vad jag tror i alla fall. Jag klär på mig fortfarande sömndrucken och ger mig av, jag stänger ytterdörren och genom fönstret kikar min bror ut likt Shakespeares Julia och frågar med en trött och harklig röst:
- Vart ska du hän broder min?
- Jag ger mig av till landet kallat Södertälje på jakt efter en boning åt mig och min fagra mö. Säger jag och vinkar rak i ryggen och ger mig av med raska steg mot bussen.
Jag sitter på bussen och hör ljuv musik i örat, det är min mobil som spelar. Jag går av bussen och stiger sedan på ett tåg som ska ta mig till landet där det sägs att drömmar blir till verklighet. Tåget startar försiktigt och lämnar min hemstad, några timmar in på resan stiger det på en full man med gitarr. Det kommer genast två konduktörer och tar med honom till en annan del av tåget så han inte stör de andra medresenärerna.
Cirka sådär en halvtimme senare sitter gubben vid en av utgångarna och vinkar till mig, jag vinkar tillbaka. Han visar med händerna att jag ska komma och sätta mig bredvid han. Jag sätter mig bredvid gubben. Jag försöker tyda hans sluddrande men förstår bara ett ord han säger och det är alkolist, jag tänker att jag inte kommer förstå han på ett tag så jag tar hans gitarr som står bakom mig och ger den till han och säger:
- Spela en ljuv melodi gamle man, förtrolla mig med din vackra musik.
- Grrllbflupp Ted Gärdestad. Svarar han och vinkar ifrån sig gitarren.
Jag lägger tillbaka gitarren och säger att jag måste hämta min packning (jag hade ingen packning) för att jag ska av snart. Jag stiger av i Södertälje och ser mig runt och frågar första bästa person åt vilket håll jag ska gå för att ta mig till centrum. Jag får hjälp av en kvinna vid busshållplatsen och börjar vandra, efter en stund märker jag att något inte stämmer. Jag står nu mitt i ett industriområde och ser inte en enda levande själ. Så jag går tillbaka.
Nu är jag tillbaka på stationen, jag sätter mig på en bänk och tar en välförtjänt cigarett när en man på cykel åker förbi och parkerar den någon meter bort. Jag går fram och frågar:
- Ursäkta herrn men råkar inte ni bo i det här landet?
- Jo. Svarar han.
- Det är så att jag kan icek hitta vägen till centrum skulle ni kunna leda in mig på rätt spår?
Mannen förklarar vägen för mig och jag ger mig än en gång iväg på jakten efter lycka...
FORTSÄTTNING FÖLJER
/πrat
Kommentarer
Postat av: Carro
Vilken fin berättelse. Helt fantastiskt att den baseras på en verklig händelse ;) Jag råkar veta att den fagra mön känner sig ensam och behöver sin älsklings sällskap. Rädda mig från Skövdedraken :D
Kyss <3
Trackback
